För att utlova ett ”klassiskt” debutalbum två år innan det kommer krävs en speciell sorts jävla gumption, men det är vad Irlands senaste stora ljusa hopp Cardinals satte sig för på ’Masquerade’. Under tiden sedan dess har det inte funnits någon anledning att tvivla på dem.
Cork-femman har kommit långt sedan tidiga festivalplatser och supportspelningar med andra framtida gitarrikonlandsmän Fontaines DC, med frontmannen Grian Chatten som smörjer dem till ”sitt irländska favoritband”. Längs vägen Zona Musical 100 alumner och nyligen Täcka Stjärnor har väckt vår aptit med en gedigen självbetitlad EP och en sträng av woozy shoegaze och skallskramlande upprörd indie. Gör ”Masquerade” nytta av deras erbjudande?
Att bli gammaldags med en ordentlig sida A och sida B är en bra början. Öppnaren ”She Makes Me Real” fångar Cardinals förmåga till söt öronmask post-punk-pop med en repad och torterad mage där så bra det än låter, ”det gör otroligt ontHackig indie med folkliga dragspel blomstrar driva festivalbangaren ’St Agnes’, självräkningen i det långsamt brinnande titelspåret och det direkta, öppenhjärtade ’I Like You’.Byt inte ditt hår åt mig, om du fortfarande bryr dig om mig,” ropar frontmannen Euan Manning med en vetande enkelhet, innan den ryckande kakofonien i ’Over At Last’ kollapsar i sida B.
Det är här saker och ting blir riktigt knotiga. ”Jag vet att jag inte är den enda som lider” spottar Manning på elden och svavelet från ’Anhedonia’, full av våldet och ångesten som tar bort mörkret i andra halvlek.Och jag kan knappt andas, alkohol och ecstasy, och Aperol och THC”, konstaterar frontmannen på ”Barbed Wire” – en skadlig turné i hans hemstad – medan skuggan av Robert Smith dansar över den gothiga tvivelfyllda kärlekslåten från ”Big Empty Heart”: ”Eftersom mina ben är sprängda i bitar och jag alltid känner mig skit, så känner jag mig helt okej med dig”.
Genomgående finns det en nervös energi som talar till liv 2026, aldrig mer än på illamående förtvivlan av albumhöjdpunkten ’The Burning Of The Cork’, som återspeglar de tidigare grymheterna begångna av brittiska styrkor i Irland med den pågående fasan i Gaza; en brutal historia som upprepar ”igen och igen och igen”As I Breathe” slutar passande nog på något av en suck snarare än en smäll; ta ett drag och sluta fred med att existera på bästa möjliga villkor, givet allt: ”Ändå är mitt hjärta rent, får mig att hata det desto mer, jag vet hur svag jag är”.
Är ’Masquerade’ en klassiker? Tiden får utvisa, och Cardinals har visat potentialen att växa till något mer speciellt. Åtminstone har de gjort en skiva som är sorgligt men vackert i samklang med dessa tider och ärren av var de kommer ifrån. Detta är sanningen om ett band som inte har något annat val än att göra detta.
Detaljer
- Skivbolag: Så ung
- Releasedatum: 13 februari 2026
