De bästa skämten har lager. Shane Lavers beslut att kalla den nya Chanel Beads-skivan för samma sak som den förra Chanel Beads-skivan började som en tönt, en tumme i ögat på tanken att ett kreativt liv skulle vara snyggt portionerat ut för offentlig konsumtion, men 2026 års ”Your Day Will Come” avslöjade komplexiteten bakom den känslan. Låtarna blir ett melodiskt, vågat verk som ställer knotiga frågor om reflexiviteten i att lyssna och om det är möjligt för en artist att uppnå ett rent avbrott från förväntningarna, som en avhandling man kan luta sig tillbaka till.
2024-upplagan av ’Your Day Will Come’ lät ibland sina krokar häpnadsväckande sammanhänga från ingenting, försvinna i ljudbäddar lika snabbt som de kom, men på den nya skivan är Lavers mer disciplinerad och drar sig bort från formella experiment mot något mer resolut låtbaserat. Dess större beroende av akustiska instrument påminner om Alex G:s blandning av distanserad stämning och lo-fi storhet, och i det avseendet är det sant att det skiljer sig från vad som kom före den.
Men det är lika sant att dessa låtar bäst förstås som en förfining av hans tillvägagångssätt snarare än något helt separat. På ’Song For The Messenger’, till exempel, understryker den slakare ennui av Lavers sång perfekt sin guldkantade refräng, och ekar omedelbart de rena linjerna i 2024 års ’Police Scanner’. När gästsångerskan Maya McGrory återvänder på ”Silver Cup”, kombineras hennes hausseartade leverans med bas på magnivå för att lägga ballast och hjärta till ett arrangemang som till en början liknar den fritt svävande skönheten i det första albumets ”Idea June”.
Bland dess många syntetiska element är iscensättningen av skivans gitarrer underbart taktil, med det halvmetalliska klanget från ’Opening In The Gate’ och det rika, luftiga introt till ’Drunk Stupid In The Structure’ som antyder en mindre libidinös version av Martin Gores spel på Depeche Modes ’Violator’. Och det finns en annan spännande parallell med det engelska bandet i hur Lavers hittar olika sätt att hålla saker konstiga och mystiska utan att tappa popstrukturer ur sikte. Screamo ylar dubbelt så mycket på ”The Coward Forgets His Nightmare” medan öronklyvande samplingar bryter ut från en sköljning av drömmande tangenter på ”Tyler Richard”, som understryker livfulla texter som är trängande till obehag och självförakt: ”I en dröm / slår de skiten ur dig.”
Spännande nog antyder konceptet med ständig återuppfinning inom ett kärnljud att vi bara ser en möjlig framtid för Lavers och Chanel Beads. Om det ska bli en tredje upprepning av ”Your Day Will Come”, kan det mycket väl luta till något mer öppet och slitsamt – det kommer att bli ett brant berg att bestiga för att förbättra den här för lurig, oförutsägbar indiepop.
Detaljer
- Skivbolag: Jagjaguwar
- Releasedatum: 26 juni 2026
