Tidigare Palma Violets frontman Chilli Jesson och Fontaines DC-gitarristen Carlos O’Connell har pratat med Zona Musical om att arbeta tillsammans på Dead Dads Clubs självbetitlade debutalbum och känslan av att gå in i föräldraskapet efter att ha förlorat en pappa: ”Jag har egentligen inte tänkt så mycket på hans död förrän… när jag blev pappa, det har varit riktigt terapeutiskt och välgörande för mig, om jag ska vara ärlig.”
’Dead Dads Club’ släpptes idag (fredag 23 januari) via Fiction Records, och kommer 13 år efter att Jesson först släppte debutalbumet ’180’ med sitt tidigare band Palma Violets. Efter sitt kortlivade andra projekt Crewel Intentions och ett tredje under eget namn, har Jesson fortsatt att turnera med Fontaines DC som en live multiinstrumentalist sedan 2023, en ”inspirerande” upplevelse som fick honom att återvända till det soloprojektet och ändra namnet som Dead Dads Club.
Efter att ha blivit ”blown away” av några av Jessons inledande demos producerade O’Connell hela albumet, som spelades in på mindre än fem dagar i La Frette Studios i Paris – där personer som Nick Cave, IDLES, Arctic Monkeys och Marianne Faitfull alla har arbetat. På elva spår av livlig, visceral indierock – med spetsen av det förblindande ”Don’t Blame The Son For The Sins Of The Father” – brottas Jesson med sorg, saknad och lindar upp den mängd känslor som har rådt sedan han förlorade sin far i drogberoende vid 14 års ålder.
”Den här skivan kan tolkas, lyriskt, som en mycket specifik tid för mig, eller det kan vara förlust i allmänhet,” sa Jesson Zona Musical. ”Det här var ett album som jag hade velat skriva sedan jag var 15, men jag hade inte förmågan att få ut det. Jag brukade aldrig riktigt prata om det – alls. Jag brukade vara en jävla sluten bok med detta ämne.
”Min syster (Georgie Jesson) kom nyligen ut med en poesibok om samma tema, roligt nog, och jag tror att det verkligen inspirerade mig”, fortsatte han. ”Hon hade arbetat med sitt arbete länge, så det faktum att vi båda har konstverk som kommer ut om samma ämne är ganska fascinerande.”
På frågan om balansen mellan att förmedla över ett decennium av uppdämda känslor inom koncisionen av ett album, förklarade Jesson att processen fortsätter. ”Det handlar aldrig om att dra ett streck (under det). Jag tror att anledningen till att bandet nu heter Dead Dads Club är för att jag skulle vilja att det här temat också skulle gå igenom de kommande skivorna.”
Kolla in vår fullständiga intervju med Jesson och O’Connell nedan, där duon diskuterade att arbeta med varandra, ”äventyrståget” de åkte på på La Frette och vad som kan väntas Fontaines DC 2026.
Zona Musical: Hej Chilli och Carlos. Grattis till födelsen av din son, Chilli. Hade Carlos några tips till dig om att vara förälder?
Carlos O’Connell: ”Jag vet inte vad jag gör…”
Chilli Jesson: ”Jag känner att jag är i samma båt där! Men det har varit fantastiskt. De första två veckorna är jävla galna, och sedan jämnar det ut sig. Det har varit otroligt.”
Hur har du hittat idén – och verkligheten – av att bli pappa existerande vid sidan av att släppa ett album som brottas med din egen fars död? Har det funnits en dikotomi att navigera dit?
Jesson: ”Det har varit en enorm sådan, och det kom verkligen fram när min andra halvans familj fick reda på vad det nya bandnamnet var och tyckte att det var jävla mentalt. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på hans död förrän… när jag blev pappa, det har varit riktigt terapeutiskt och givande för mig, om jag ska vara ärlig.”
Vad fick dig att döpa om projektet från Chilli Jesson till Dead Dads Club?
Jesson: ”Projektet hade förändrats så mycket, och det kändes som en helt ny sak för mig. Jag kunde inte ha de två sakerna överlappande alls. Det här kändes som en helt nystart igen. Jag tycker att det är ett fantastiskt jävla bandnamn också, om jag ska vara ärlig. Det är ett ”band” också – det är fem personer som spelar på den här skivan. Jag skulle ha känt mig riktigt generad om det bara var mitt namn på CD:n.”
Carlos, vad slog dig med musiken när Chilli först visade dig demos?
O’Connell: ”Jag blev imponerad. Jag skulle till puben bara för att lyssna på det, du vet, och jag sms:ade honom, så upprymd. Ljudet var fantastiskt. Allt är bara så speciellt, så nytt, så fräscht. Jag är så glad att han lät mig (producera) det.”
Jesson: ”Det var verkligen organiskt. Carlos, på en av turnéerna vi var på tillsammans, arbetade på ett Film Noir-album, och han mixade det hela tiden och lekte med ljud. Han hade precis kommit ut från studion på La Frette och för att se den processen – med produktionen – tänkte jag ”helvete.” Jag hade varit i en värld där allt fanns på datorn, och så plötsligt pratar han om en jävla bastrumma som är två meter lång.
”Det viktigaste för mig är naturligtvis att han har hittat ett sound för oss. Jag känner att det är bandets identitet. Speciellt när jag skrev nya saker under den senaste månaden eller så, det har sitt eget DNA nu som jag aldrig riktigt haft.”
Hur bidrog tiden i La Frette Studios till den här skivans magi?
O’Connell: ”Det känns som ett hem. Det finns inget med det som känns gemensamt eller begränsat av tid. Mitt sinne går in i det här kreativa läget där jag kan höra saker på ett visst sätt, och det slutar inte förrän jag lämnar byggnaden. Och du behöver inte riktigt lämna byggnaden – du kan tillbringa en vecka där och inte riktigt få stugfeber, eftersom den är så öppen. Jag skulle lyssna på det mesta av dörren i trädgården.
”Med Chilli tror jag att det var fyra och en halv dag. Du måste fatta många beslut på den tiden, och du kan göra det där, för du surrar av allt som kommer genom högtalarna. Jag tycker det är väldigt lätt att få ut karaktären ur ljudet. Vid något tillfälle försökte jag komma på (hur) jag skulle kunna göra minst ett album per år, men sedan gick en till i november, så jag gick ut i november, så jag gick ut i november. fönster!”
Dina barn är ungefär lika gamla! Visst kommer de att bli bästa kompisar?
O’Connell: ”Det måste de vara!”
Jesson: ”Vi måste sätta dem i La Frette, man, tillsammans! Men jag kände mig väldigt hedrad över att (Carlos) fick öppna det utrymmet och världen för mig, eftersom många av mina favoritskivor gjordes där.”
O’Connell: ”Det är ljudet i det där skrivbordet… det gör att alla kan vara med på det här tåget av spänning. Jag vill åka dit mycket mer.”
Carlos, du har också nyligen producerat ”Not Ideal” av Mên An Tol. Är produktionsarbete för andra artister något som du aktivt letar efter att få tid till?
O’Connell: ”Jag gör (vill). Bill (Jefferson, Mên An Tol-frontman) har faktiskt skickat mig demos för deras nya album, och jag skulle älska att göra det. Det är dock väldigt svårt för mig att få in saker och ting, med Fontaines, vilket är lite irriterande, som…”
Jesson: ”Jag tror att han gör Fontaines för att tjäna tillräckligt med pengar för att köpa ut det jävla stället (La Frette), flytta in sin familj dit, och sedan skulle han vara nere!”
O’Connell: ”Jag älskar att jobba med Chilli och hela bandet. Det var alltid fantastiskt med det, (för) jag kände dem inte så mycket. Luuuc, som är basist, är plötsligt den här magiska körpojken, och han är en galen harmonist, vilket var en fantastisk sak att kunna göra i studion. (Det gjorde) ljudet så stort och intressant, för han kunde bara göra alla dessa harmonier. tiden.”
Har du tid under 2026 för mer produktionsarbete, eller är du upptagen med att arbeta med nytt Fontaines DC-material?
O’Connell: ”Som typ. Vi har skrivit, det har varit roligt. Vi är på (Reading & Leeds) och det finns ett par shower innan dess. Jag tror att om musiken finns där kan det bli hektiskt.”
Är avsikten att ha ny musik redo att spelas på Reading & Leeds?
O’Connell: ”Jag skulle säga det. Om det finns saker skrivna, då skulle jag säga det, ja. Det är vad vi brukade göra hela tiden, spela de nya grejerna live – låtar som inte ens var färdiga. Det är ett bra sätt att testa låtarna.”
Visuellt, vad har Fontaines planerat för Reading & Leeds? Du har sagt hejdå till världen av ”Romance” – men kommer du att behålla element från liveshowen på Finsbury Park?
O’Connell: ”Jag är på ett ställe just nu där jag inte riktigt vet vad som händer. Jag vet att ledningen vill veta vad vi vill göra med det, men jag har svårt att veta vad vi ska göra. Det är en väldigt märklig tid. Jag tycker ”Romance” var så intensiv på alla (sätt)… det visuella, produktionen, setlistan, bla bla bla bla. Det handlade inte bara om en miljon saker, och jag tänkte inte bara på en miljon saker, musiken och mer det är lite konstigt att gå vidare från det helt, bara för att det är ett album.
”Det är nästan lite av bandets identitet nu, men jag antar att det är beslutet att ta. Blir det bandets identitet, eller faktiskt, det är bara en fas och du återuppfinner det? Jag vet inte. Jag vet inte om jag vill färga håret rosa igen, måste göra det hela. Jag vet inte, men jag gillar personligen att göra en och annan idé, och personligen gillar att göra en och annan idé. setlist kanske lite mer ”Dogrel”-tung. Jag har lyssnat på musik mycket mer I morse, jag vill gå (i) den riktningen, men vi får se, för allt kan hända nu.
Chilli, har du fått några nya Fontaines-låtar att lära dig för dessa program?
Jesson: ”Absolut ingenting. Men så som de här killarna rullar så kommer det att finnas där en dag innan! Jag är ganska metodisk och det här har verkligen varit bra för mig… nu är jag bara den mest jävla kyliga killen!”
O’Connell: ”Den här killen, du har ingen aning om hur många delar han har behövt lära sig…”
På tal om att lära sig nya delar – hur har det varit att ta bort ”Dead Dads Club” för showen i butik den här veckan?
Jesson: ”Det har varit kul. Rough Trade East kommer att vara hela bandet, och det finns några skivbutiker. För att minnas (låtarna) i akustisk form har det varit ganska intressant. Men bandet är inte alls sugna på att ta tillbaka det!”
O’Connell: ”Jag saknar de där i butikerna. Kan jag följa med dig?”
Jesson: ”Absolut, man. Spela vad du vill spela.”
O’Connell: ”Jag tar med en shaker.”
Chilli, efter att ha spelat så massiva shower med Fontaines, hur känns det att vara tillbaka i skivbutiken? Gör den ena ytterligheten dig mer hungrig på den andra?
Jesson: ”Jag älskar det. Hela Fontaines-grejen, det är overkligt, man. Jag älskar dem alla till bitar. Om jag ska vara ärlig mot dig, trodde jag aldrig att jag någonsin skulle spela något i närheten av den skalan – någonsin. Och det skulle inte finnas någon Dead Dads Club utan att vara på väg med pojkarna, det är sanningen. Att vara på turnébussen med dem alla, lyssna på skivorna var att skapa en helt annan grej som jag verkligen inspirerade till, tillsammans med musiken. förlorade mycket kärlek till det, och de återinförde det för mig – speciellt Carlos känner mig extremt jävla privilegierad, eftersom det har förändrat mitt liv på så många sätt.
Planerar du att göra mer Dead Dads Club-material tillsammans?
Jesson: ”Jag hoppas det.”
O’Connell: ”Om han vill ta tillbaka mig, vet du…”
Jesson: “Till ett bra pris.”
O’Connell: ”Jag är pro bono, man.”
Jesson: ”Men ärligt talat kunde jag bokstavligen inte föreställa mig att göra det med någon annan, för det har blivit ljudet. Att åka tillbaka till La Frette tillsammans – och kanske ha åtta dagar – skulle vara fantastiskt.”
’Dead Dads Club’ är ute nu via Fiction Records. Kolla in deras fullständiga lista över turnédatum nedan:
JANUARI
23 – Kingston, bankett
24 – London, Rough Trade East
25 – Marlborough, Sound Knowledge
27 – Nottingham, Rough Trade
28 – Liverpool, Jacaranda
29 – Leeds, Vinyl Whistle
31 – Southampton, Papillon
MARS
28 – Bristol, Ritual Union
