I hans definitiva kronik av själva publikationen du läser, Zona Musical: s historia: High Times and Low Lives på världens mest berömda musikmagasinTidigare personal Pat Long förklarade den stora idén bakom ’C81’, den första delen av vår legendariska mixtape -serie. ”I januari 1981”, skrev han, ”Nme Svarade på indie -boom ”med” en kassett som återspeglade oordning av den nuvarande indiescenen. ”
Så det fanns jangel-pop från apelsinjuice, dekonstruerad post-punk från regnrockarna och frenetiska ska från specialerna-ett behagligt mångfaldigt urval av band som innebar det kreativa nedfallet från punk ett halvt decennium tidigare. Ännu mer inflytelserik var den försenade uppföljningen ’C86’, som berömt öppnade med Primal Scream’s ’Velocity Girl’ och dokumenterade den fantastiska Fey 80 -talets indie -landskap som var uppfattat av bröllopspresenten och Soup Dragons.
Sådan är den firande andan i den ikoniska C-serien, som vi förde tillbaka i all sin härlighet med ’Bose X Zona Musical: C23’, vår talangfyllda 2023 blandning som gjordes tillgänglig på streaming och vinyl. Nu fortsätter vi stolt över den årliga väckelsen med den nyligen tappade ’C25 ′, som ekar de olika ljuden från de ursprungliga tack vare konstnärer inklusive pop pranksters Ca7riel & Paco Amoroso, 16-åriga indieprodigy zin choi och tech house don cloonee. Mot bakgrund av den stora utgåvan anser vi att det är dags att titta tillbaka på en mindre känd blandning från våra arkiv, den sista delen i serien innan vi återupplivade den nästan tre decennier senare. ’C96’, någon?
“C-vad?”Du kanske frågar – och du skulle förmodligen inte vara ensam. Där ’C81’ har visat sig vara ett fascinerande historiskt dokument och ’C86’ inkapslade en scen medan han skickade den överjordiska – och därmed inspirerande otaliga band i dess kölvattnet – ’c96’ har flög relativt under radaren. Pat Long nämnde inte ens sammanställningen i hans annars uttömmande 2012, medan dess titel är inte helt och hållet för att vara en viss musikal, som” blev inte ens nämnda sammanställningen i hans annars uttömmande 2012 -bok, medan dess titel är inte helt och hållet för att vara en viss musikal, som ”blev inte ens nämnda sammanställningen i hans annars uttömmande 2012 -bok, medan dess titel är inte helt och hållet för att vara en viss musikal, som” blev inte ens nämnda sammanställningen i hans annars uttömmande 2012 -bok, medan dess titel är inte helt och hållet för att vara en viss musikal, som ”kom inte ens.
I efterhand är dock den 14-spåriga sammanställningen, släppt för att markera ett decennium sedan den seismiska ’C86’, fylld med godsaker. Sammanställt av den dåvarande redaktören Steve Sutherland och personal John Mulvey och Roy Carr, som den senare arbetade med ’C86’ och övervakade ’C81’, denna roliga samling samlar sådana som post-rock-innovatörerna Mogwai och experimentella psyk-poppers sändningar. Tillgänglig på CD och kassett och säljs via postorder, det erbjuder en värdefull insikt i den brittiska musikscenen när Britpop -bubblan otydligt brast.
I mixen finns också kultindie rockare kometförstärkning, snotty lo-fi punks dweeb och skotska ”nofi” post-punks reservslare. Mycket av musiken här definierad av sin trassiga luft av underprestanda: Mogwai’s ’A-70’ kan ha ett enormt gitarrljud, men sangen är medvetet deadpan, medan skotska alt-rockare Urusei Yatsura vände sig i den blåsande ’Skull in Action’, som innehåller den slamade lyric: “Ner-Ner-Ner-Ner-Ner-Ner-Ner …”
https://www.youtube.com/watch?v=dishuus_f60
Faktum är att ett slående antal band på ’C96’ är skotska, med Mogwai och Delgados del av den så kallade ”nya skotska underjordiska” scenen som spratt upp i mitten av 90-talet. (Även om de kommer från Watford, låter Dweeb så mycket som ”nya skotska” exemplar bis att de lika gärna kan vara hedersmedlemmar i den ragtag-besättningen.) Det är frestande att se detta som en reaktion på den londoncentriska karaktären av Britpop, med tanke på att ”C96” -bands ”självvis brist på ambition var antiten i det bjuden för World Domination och deras kompetensrepresentanter.
Bandet är i denna mening en riktig andlig efterträdare till kompisen som släpptes tio år tidigare. När ’C86’ anlände med en sväng av sin diskett, dominerades diagrammen av Wham!, Culture Club och Synth Whiz Howard Jones. Band som Primal Scream var allergiska mot denna glansiga popestetik. Medvetet eller inte, ”C96” -banden, med sina trasiga och/eller experimentella ljud, sparkade på liknande sätt mot den tillgängliga gitarrrocken som Britpop hade uppenbarat sig i.
Som ’C86’, Som visade bröllopspresenten och det primära skriket innan någon verkligen visste vem de var, uppföljningen fångade vissa band långt innan de fortsatte till kritisk och kommersiell framgång. Sändning (vars uddabidrag, ”tänds”, är alla skiterande ljudeffekter och skrämmande synth) och Mogwai hade bara bildats året innan de presenterade på deras Nme Mixtape. Den förstnämnda fick senare ett topp 10 -album på USA: s dansdiagram (med 2003: s ”Haha Sounds”) och, förvånansvärt, säckade den senare sitt första brittiska nummer ett album cirka 29 år därefter med 2021: s ”AS Love Fortsätt”.
Naturligtvis var dock den typen av kommersialitet aldrig poängen med ’C96’, som kanske sammanfattas av Quickspace Supersport (de släppte senare det sista ordet i deras besvärliga moniker) ’Song for Zona Musical’. En dissonant knurr av Motorik -bas, trasiga cymbaler och sång begravda i mixen, det kaotiska spåret återspeglar den härliga ”oordning” av den febermusikscenen runt den. Och det är jobbet för alla C-Series Mixtape-vare sig det var 1996 eller 2025.
Håll ögonen öppna för nme.com/c25 för mer om återvändandet av den ikoniska mixtape
