EXO har alltid varit albumartister. Även när ett titelspår dominerar samtalet, lever pojkbandets bästa verk i världsbygget: sekvenseringen, atmosfären, den rika sången. Deras åttonde studioalbum, ’REVERXE’, fördubblar den identiteten, samtidigt som de avslöjar vad som händer när ritningen ändras.
Med medlemmarna Baekhyun, Chen och Xiumin åsidosatta mitt i pågående kontraktskonflikter med gruppens etikett, SM Entertainment, blir ”REVERXE” märkbart smalare. Med bara sex av bandets medlemmar – Suho, Chanyeol, DO, Kai, Sehun och den återvändande Lay – som bidrar till skivan, finns det färre staplade harmonier, mindre melodisk dämpning och mer negativt utrymme än EXO är kända för. På ett sätt speglar det SM:s eget ögonblick av instabilitet, vilket gör att skivan känns lika mycket formad av frånvaro som av avsikt.
Den spänningen mellan närvaro och frånvaro är inbakad i albumets takt. ’REVERXE’ är frontladdad med sina mest explosiva idéer, tunnlar ut ur porten med ’Crown’, en klassisk SM-liknande spänningsresa som rikoschetterar mellan rap, melodi och ren hastighet. Chanyeol och Sehun byter kraftfulla verser när refrängen klättrar, förankrade av DO och Suhos stadiga vokala grund, innan produktionen drar allt tillbaka ner i sin grumliga underström.
Momentumet bygger bara på ”Crazy”, som sparar sitt bästa drag till finalen. Efter bryggan höjer det tempot och glider in i bultande techno, den sortens senlåtupptrappning som EXO alltid har briljerat med. ’Suffocate’ är dock albumets mest tillfredsställande klipp: dansigt och mörkt på det där ’Obsession’-eran, med en känsla av framåtrörelse som aldrig låter låten sitta still. Här klickar sången på plats, och Kai säljer speciellt kroken och lutar sig in i texten (”kväv mig nu”) med precis tillräckligt med värme för att det ska kännas brådskande istället för melodramatiskt.
Den bakre halvan av ’REVERXE’ är mjukare, luftigare och mer avslappnad, ibland till dess fördel och ibland till dess nackdel – och det är också där Lays återkomst känns mest naturligt. ’Moonlight Shadows’ markerar pivoten, ett långsamt, nattligt R&B-spår som fungerar som albumets gångjärn. Därifrån svävar ’Touch & Go’ förbi som en luftig slow-burn, och ’Back Pocket’ glider in i en 90-talslutande groove med en funkig baslinje. ’Flatline’ är gängets största vänstersväng och landar som indiepoprock med ett rent, glansigt lyft.
Som sagt, albumets svagare ögonblick är de som spelar det antingen för trendigt eller för säkert. ’Back It Up’ flirtar med bullriga ljudkonventioner på ett sätt som inte riktigt passar EXO:s styrkor. ’I’m Home’ är under tiden där albumets saknade fyllighet känns mest uttalad. Den har förutsättningarna för en klassisk EXO-vinterballad, men utan Baekhyun, Chen och Xiumins röster sväller den aldrig riktigt till den katarsis du förväntar dig.
Som ett album präglat av frånvaro, både i sin lineup och i den kreativa infrastrukturen runt det, känns ’REVERXE’ slankare till sin design men aldrig viktlös. Den skriver inte om EXO:s kanon, men dess bästa ögonblick träffar med tillräcklig precision för att påminna dig om vad pojkbandet kan – och det är fortfarande mer än vad de flesta grupper klarar av åtta album i.
Detaljer
- Skivbolag: SM Underhållning
- Releasedatum: 19 januari 2026
