”Det är din oroliga hjälte / Tillbaka till säsong sex”, sjunger Florence Welch på ’The Old Religion’ – en ton av ironi som klingar genom hennes distinkt sireniska röst. Men snarare än en berättelse om hennes enastående plåga, fungerar hennes sjätte album som Florence + The Machine – den passande titeln ’Everybody Scream’ – mestadels som en kollektiv exorcism och hopp om skräcken.
Veckor före albumets release avslöjade Welch för de Väktare att katalysatorn för att skriva hade varit en utomkvedshavandeskap som hade hotat hennes liv medan hon var på turné. Hon genomgick en akut operation och bara 10 dagar senare, trots det psykiska traumat och det fysiska antalet missfall, återupptog hon uppträdandet, fast besluten att inte ställa in två finalshower.
Medan 2022 års ”Dance Fever” brottades med möjligheten att bli moder, ägnar mycket av ”Everybody Scream” sig till dödligheten, som ofta liknar både en hyllning och en bön till generationer av kvinnor som kom före och kommer att komma efter. Det är ett album som värker och pulserar med en känsla av brådska – katarsis kanske ett för enkelt ord för att definiera den frenesi som går igenom den.
Welchs nära-döden-upplevelse ledde till att hon sökte ett mer animaliskt förhållningssätt till sång, omfamnade ululationer och medeltida vokalövningar för att förvandla rösten till ett råinstrument. Hon återvände till operaträning, vilket resulterade i en av hennes mest kraftfulla sångframträdanden hittills, och anlitade Idrîsî Ensemble – en musikalisk grupp som specialiserat sig på medeltida repertoar – och Deep Throat Choir – ett helt kvinnligt sångkollektiv – för att framkalla en känsla av gemensam rädsla, kallad henne ”häxa”.
Den är kanske mest framträdande på ’Witch Dance’, så levande och levande, det är som om låten utspelar sig i en skogsmark, där kroppar ryser och ryser under en ström av silverljus från fullmånen. ’Drink Deep’ framkallar ytterligare läskighet, vindklockor som blinkar mot det olyckliga slaget från en gammal trumma när hon levererar texter med rytmen av en besvärjelse som gjuts.
Även om ”Everybody Scream” är informerad av Wicca-historia och klassisk litteratur (systrarna Brontë och Mary Shelley namngivna som specifika inspirationer), är ”Everybody Scream” fortfarande ett omisskännligt aktuellt rekord, som sakkunnigt trampar mellan folk- och mystikobservationer om kopplingen mellan en kroniskt onlinegeneration som håller fast vid new age-metoder för lindring. ”Parfym och mjölk” är en doomscroll genom TikTok-tarotläsare, när hon skrattar med ”Laddar ner uppenbarelser om gudomlig kärlek på min telefon,” och ”Försöker läsa men blir distraherad”, medan hon på ’Kraken’ ventilerar ”Ibland verkar min kropp så främmande för mig / jag tystar den genom att titta på TV / Men blir rastlös och blir hungrig när vattnet stiger upp runt mig.”
Welchs presentation av kvinnlighetens brutala, fula och råa sidor kommer också under en tid då kvinnor alltmer skärs och nappas och stoppas, pressas att vara evigt unga, smala och vackra. Även om det är ett självbiografiskt album, kanaliserar det ilskan hos en kohort som ser sina reproduktiva rättigheter hotade eller, för transkvinnor, deras existens som erbjuds till debatt.
Den behandlar också erfarenheterna av sexism i musikbranschen idag. ’One Of The Greats’ berättar om hennes frenetiska försök att överträffa kritiken som fastnade i hennes tidiga karriär, samtidigt som den pekar på den större skillnaden mellan manliga och kvinnliga artister, den förra tilläts stå och sjunga sina låtar i ett par bleka jeans, medan de senare måste blända och förnya sig och behålla en avgörande fasad av perfektion. ”Music By Men” ser hennes kapitulation, ”glid ner i min plats för att inte hota dig” medan ”lyssnar på en låt av The 1975”, medan hymnen ’You Can Have It All’, nästan förberedd för en Obligation tema komplett med en enorm stråkkör, frågar: ”En bit kött, en miljon pund, är jag en kvinna nu?”
Det finns ingen enkel, radiovänlig hit här, inte heller en euforisk final, där albumet istället avgår på en liten utandning. ”Gåvan att gå igenom något hemskt är att du kan omfamna någon som också har varit med om det”, sa Welch i en nyligen intervju. Album närmare ’And Love’ är alltså hennes sista famn, fladdrande iväg i ett dis av klassisk Florence + The Machine-harpa och avlägsna sorl av ”fred kommerDet är en kortfattad och överraskande avslutning på en stormig skiva, en som stannar kvar hos dig längre än ilskan och ångesten som här är lika flyktig, men ändå djupt magisk, som årstidernas skiftande.
Detaljer
- Skivbolag: Polydor Records
- Releasedatum: 31 oktober 2025
