Gorillaz – ’The Mountain’-recension: en världsbyggande ode till döden och börja om

”Du vet att det svåraste är att säga hejdå till någon du älskar”, pinar Damon Albarn på ’Orange County’, pärlan i hjärtat av Gorillaz nionde album ’The Mountain’. Den bitterljuva tårdragaren och soniska kusinen till ’On Melancholy Hill’ talar till själen i Gorillaz nionde album. Som han senare skulle uttrycka det, är att hantera döden något där britterna och Gorilla inte är särskilt dåliga i Indien, men Gorilla är inte särskilt dåligt i Indien. Hewlett reste för att finna frid efter deras fäders bortgång.

Och så deras tecknade motsvarigheter riktade också sitt fokus mer på ”mystiskt musikskapande” snarare än internationell popstjärna. Ändå möter bangers världsmusik på denna andliga meditation om förlust och gå vidare.

’Berget’ som en fyllig världsbyggande angelägenhet; utan tvekan deras mest rika och kompletta sedan ”Plastic Beach”. Efter att titelspårets indiska ljudlandskap ger en passande bredbildsöppnare skickar ’The Moon Cave’ oss iväg med lite funk och den Sparks-assisterade ’The Happy Dictator’ tar ett lekfullt grepp mot tyrannerna och despoterna som framställer sig själva som eviga. De borde ha sån tur. Fred kommer när IDLES’ Joe Talbot hoppar på den luriga ’Clint Eastwood’-liknande hiphopen från ’The God Of Lying’ och finner sitt eget värde bland allt tvivel: ”Är du nöjd med ditt boende?/ Klätrar du uppför väggarna? / Är du dövad av rubrikerna, eller hör ditt huvud inte alls?”

Från ”The Empty Dream Machines” stadiga soulrapsvaj till den drömska bopen från ”The Plastic Guru”, Bollywood-rapparen ”Damascus” och valsen mot himlen av ”The Sad God”, ”The Mountain” är en färgstark och flödande tapet av ljud och textur. Förutom fem sjungna språk – arabiska, engelska, hindi, spanska och yoruba – förstärks världsturnékänslan av Gorillaz typiskt mäktiga upprop av collabs, med Johnny Marrs blommiga fretwork vävt igenom tillsammans med platser från sådana som Omar Souleyman, Asha Puthli, Gruff Rhys, Yasilashens Paul och The many, Simon.

Passande nog finns det gäster från andra sidan graven. Rytmmästaren Tony Allen upprepar mantrat om ”Oya E dide erori” på ’The Hardest Thing’, översätta till ”vi är redo, låt oss gå” och önskar andarna vidare till nästa rike, medan The Fall-ikonen Mark E. Smith drar sin mycket saknade surrealism på den ravey skräckshowen ”Delirium” och varnar ”shrunken china chief dealer”att de är”kommer hem en syndare”. Sen D12-rapparen Proof, som sköts ihjäl 2006 men med sin sång till ’The Manifesto’ som spelades in för 25 år sedan, verkar sända en varning för de problem som hittade honom: ”Ingen kan övertyga den oövervinnelige att vara förnuftig”.

Den avlidna kören i ”Voices From Elsewhere” är Dennis Hopper, Bobby Womack och De La Souls Dave Jolicoeur. Deras inkludering ekar verkligen att frånvaro är en närvaro i ett rörande testamente om hur konst överlever oss alla och hur döden inte är slutet. ’The Mountain’ är ett album som hyllar kärleken du lämnar efter dig, människorna du berör, andan att ge mer än du tar, hur vi alla är lika när det är klart. Som Albarn uttrycker det ”Orange County”: ”Jag är inte din fiende, dina atomer är borta, du står ensam, och allt du gav till någon du älskar – det är det svåraste”.

Detaljer

  • Skivbolag: Kong
  • Releasedatum: 27 februari 2026
Sofia Nilsson

Sofia Nilsson

Jag heter Sofia Nilsson och jag är musiker och chefredaktör för Zona Musical. Musik är mitt liv, både på scenen och bakom kulisserna. Genom mitt arbete här vill jag lyfta fram den passion och kreativitet som driver musikvärlden framåt.