Om en artist släpper ett album som heter ”Experimental Rap”, vad förväntar du dig egentligen att du kommer att få? Något emo-land? Brasiliansk funk? Amapiano? Förmodligen inte. Men det är svårt att ta JPEGMAFIA enbart på hans ord, så du skulle bli förlåten för att du själv gissar.
Peggy – som han är känd för fansen – har alltid trivts där ironi och uppriktighet blir omöjliga att skilja: en visionär artist, men också lite av ett troll, lika bekväm med att täcka Carly Rae Jepsen som att tänja på hiphopens gränser. Han tillbringade den här nya skivans utrullning klädd i helt svart och läder, cosplayade dystopisk superskurk, konstruerade nötkött med sina kamrater och utropade sig själv som genrens dominerande kraft. Han avskyr också musikjournalister, så när han döper sitt album efter en fras av den sortens författare som han pratade om på nätet, kan du verkligen inte avgöra om han menar allvar eller inte.
Sex album i ”Experimental Rap” levererar dock sitt uppdrag: ett spridningsangrepp av desorienterande hiphop som sällan stannar för en paus. Huvudsingeln ’Babygirl’ hypnotiserar dig med hackad produktion innan den sprängs in i metalgitarrer från början av 2000-talet. ’¥ (Yen)’ låter som en arkadmaskin som faller med huvudet in i Matrix. ’Pop This Heat’ svänger in i gospelblommor och skyhög soul, medan Kanye Wests ’All Of The Lights’ vänds på ’Lights’, ett spetsigt drag, med tanke på vad som finns på andra ställen på den här skivan.
Med läderhandskarna ordentligt av, släpps Peggys knapptryckande tendenser lös i sina mer splittrande ögonblick. ’1st Amendment’ stoppar in fyra Charlie Kirk-referenser i sin inledande vers. På ”Since I Met Ye” skjuter han tillbaka mot fans som kritiserade hans Kanye-förening, samma rappare som han kallade ”en nazist” 2023 innan han samarbetade med honom mindre än ett år senare. På ”Chat” utför han ett bete och växel, och proklamerar att Derek Chauvin, polisen som dömts för att ha mördat George Floyd, borde vara ”fri”, bara för att punchline ska komma i nästa takt: ”Så de kan lägga den där tiken i jorden”.
Men trots all sin grymhet slipper ”Experimentell Rap” inte helt sin egen spridning. På 25 spår låter Peggys flow förvånansvärt enton, vilket, för en artist vars största vapen är att destabilisera lyssnare, ibland känns självförstörande. Det är lätt att stänga av mitt i upprepningen, och när en tempoväxling väl kommer, som på det böneliknande mellanspelet ’His Will’, känns det mindre som en växling och mer som fyllnadsmedel. Ändå visar framstående som ”Tsar Bomba” och ”War Over Land” varför hans självutnämnda status som genrens bästa fortfarande håller i sig.
Där ”All My Heroes Are Cornballs”, fortfarande Peggys mest genomförda projekt, fick hans kreativa rastlöshet att kännas uppiggande, på ”Experimental Rap” är det färre av de där ögonblicken som verkligen gör dig vaken. Online har det diskuterats mycket om hur ”dubstep” produktionen låter, men den mer tillspetsade frågan är en paradox i skivans kärna: Peggy är på ett häftigt humör, men på något sätt spelar det säkert. Det hela låter bara för bekant. Om du länge är ett JPEGMAFIA-fan kommer lite här verkligen att överraska dig.
Detaljer
- Skivbolag: AWAL
- Releasedatum: 22 maj 2026
