Midrift – ”Silhouette” recension: en lovande debut som bygger på stora influenser

San Francisco-trion Midrift är ett av alternativmusikens snabbast växande namn. När han anländer till en tid där shoegaze är på sin kommersiella topp – och där nästan allt som är dränkt i reverb och känslomässig tvetydighet betecknas som sådan – finner ’Silhouette’ att Midrift kliver direkt in i det samtalet. Men eftersom albumet spänner sig under tyngden av dess influenser är det ibland svårt att säga exakt vad bandet själva försöker säga.

Gruppen har redan samlat på sig miljontals streams genom virala singlar som ’Twin Flames’ och ’Unrequited’, byggt upp fart genom supportslots med Fleshwater och Angel Du$t, och till och med landat på Zona Musical 100 tidigare i år. Det som gör deras uppgång mer slående är deras ålder. Sångaren och gitarristen Gus Mehrkam och bröderna Manoa (bas) och Kai Neukermans (trummor) är fortfarande knappt slut på gymnasiet, men bär sig redan med en obestridlig mognad. Deras hemska ljud lutar sig helt in i den spänningen; tonårsångest pulserar genom Midrifts blandning av emo, shoegaze och post-hardcore som om de släpar sig genom årtionden av skadade relationer och känslomässiga nedfall.

Albumets starkaste ögonblick kommer på ’Over Anything’ och ’Safe And Sound’. Den förstnämnda balanserar atmosfäriska uppbyggnader med explosiv release och äkta grus, medan ’Safe And Sound’ parar intrikat mellanvästern emo-stil gitarrer med smärtsamt allvarliga repliker som, ”om något är verkligt / berätta för mig hur jag ska känna”. Tillsammans känns de som de tydligaste exemplen på att Midrift slipper imitation och helt och fullt mejslar ut sin egen stil. På andra håll fångar ’Not Far Gone’ tonårsfrustration genom livliga riff och ett fragmenterat sångprov som får låten att kännas djupt personlig. Avslutningslåten ’If You Have To Go’ är genuint förödande, och avslutar skivan med en suddig utmattad, skrekande sång och släpande instrumentering.

Det finns tydliga ekon av Basement i Midrifts chuggande low-end och täta gitarrarbete, samtidigt som deras ängsliga vokala utbrott känner sig tacksamma till Title Fights sound. Ibland låter bandet som om de har absorberat ett arkiv med 2010-talets alternativ musik och packat om det för TikTok-eran. Utmaningen nu är dock om de kan skapa en identitet som är tillräckligt distinkt för att undkomma skuggan av dessa influenser.

Ändå, även om ’Silhouette’ glider in i en förutsägbar rytm av mid-tempo chuggs och explosiva utdelningar, känns albumet betydande. Midrift återuppfinner inte shoegaze så mycket som att skjuta den till förgrunden för Gen Z-lyssningsvanorna. För ett så här ungt band placerar albumets känslomässiga omedelbarhet dem redan långt före många av sina kamrater, och för det förtjänar de sina blommor.

Detaljer

  • Skivbolag: Självutsläppt
  • Releasedatum: 5 juni 2026
Sofia Nilsson

Sofia Nilsson

Jag heter Sofia Nilsson och jag är musiker och chefredaktör för Zona Musical. Musik är mitt liv, både på scenen och bakom kulisserna. Genom mitt arbete här vill jag lyfta fram den passion och kreativitet som driver musikvärlden framåt.