“WE kan lika gärna säga ”gå knulla det” – för att vi alla kommer att dö dör!”Vokalisten Clara Bach ropar med sorglöst övergivande. Det är det euforiska köret från Punchbags debutsingel” fuck it ”, en spräng av punk-infunderade rave-pop som förkroppsligar Bach och hennes bror Anders ’no-Rules Ethos för att göra musik. Med sina dunkande trummor och siren synths, det går med icona icona icona och Charli xcs 201 Att hantera ångest, rädsla för att slösa tid och låg uppmärksamhet.
Södra London -duon har inlett en lång resa för att nå denna tydliga konstnärliga vision. ”Vi är bara lediga syskon som av misstag började arbeta med varandra,” skrattar Clara. Hon förföljde initialt performancekonst på college och ”gjorde några jinglar och tänkte att jag var grimes på mitt sovrumsgolv”. Även om hon tänkte ”de lät riktigt skit” och gömde sig initialt sin röst i dessa tidiga skapelser, fortsatte Clara att sjunga och började skriva också: ”Jag tänkte” kanske jag kan lära mig att fortsätta göra detta och då kommer det att låta bra ”.”
Allt förändrades dock när lockdown träffade. Clara hade kommit till scenen där hon ville arbeta med producenter och eftersom Anders hade studerat musik och spelat gitarr på college, föreslog att han skulle producera en låt för henne. ”De var så dåliga, men vi tyckte att de var fantastiska,” skrattar han. Ändå upphetsade det dem, och de beslutade att ta musik som en duo på allvar.
Med påverkan som sträcker sig från LCD -ljudsystem och pixies till Katy Perry (”Hennes krokar är exakt vad du vill,” säger Anders), det tog flera år tills de förstod sin riktning. ”När vi först försökte ta reda på vem vi är, låter de saker vi skulle göra alltid så annorlunda och därför trodde vi inte att de passade in,” säger Anders. ”Vi gjorde mycket pop -grejer i flera år,” reflekterar han, ”men vi arbetade där ute var detta andra saknade element – den grymare sidan – som slutför det.”
”Vi vill att folk ska känna sig kunna skratta och gråta samtidigt” – Clara Bach
Ange ”Aggressive Hopecore” – en fras som duon myntades för att beskriva deras ljud, som smälter in delar av pop, punk, indie, elektro och rave. ”Vi har verkligen haft glädje av att försöka göra en liten soppa av allt detta,” säger Clara. ”Vi gillar att vara oförutsägbara,” tillägger hon och föreslår att detta är fallet om spåret i fråga är en långsam ballad eller en hyperpop banger. Punchbag -låtar är medvetet packade med kontraster, men det finns en genomgång: Claras röst. ”Vi märkte att hon på vissa låtar sjunger som ett indieband från 2010 -talet, och vi blötlägger den soniska nostalgi mycket,” förklarar Anders. ”Det kommer alltid att binda dem,” bekräftar Clara.
Att besluta om ett bandnamn 2024 gav dem den extra konstnärliga tydligheten de behövde. ”Det var de svåraste fem månaderna i mitt liv,” skrattar Anders och påminde om att de hade massor av ”skräpidéer”. ”Det är som att namnge ett barn, men du vet redan hur det ser ut och de har redan varit i världen för en liten bit,” tillägger Clara. Efter att ha skrivit den trassiga skriket med hymnen ’I’m Not Your Punchbag’ (deras andra singel), kände de att Punchbag passade sin musik eftersom, som Anders säger, ”Det är attackerar men också självinfliktande”.
https://www.youtube.com/watch?v=wz0pjpjm9a8
De kanaliserar sådan fysikalitet både i studion och på scenen. ”Ofta när vi skriver kommer vi att stå upp och det är som” Gå, gå, gå! ”” Förklarar Clara. De kommer att spendera månader på att perfekta en vers och timmar på att hitta rätt kicktrumma. ”Det är så gutturalt och ärligt och rått och roligt att göra.” Deras frenetiska, smittsamma föreställningar har gått ner på London Live Circuit-och därefter, tack vare YouTube-videor-och började bygga Word-of-Mouth Hype redan innan de släppte någon musik.
”För oss är det levande elementet det viktigaste, och det kommer alltid att vara,” förklarar Clara. Anders håller med om: ”Du kan inte argumentera med en live -show – det är rå och det finns bokstavligen ingenting som kan jämföra.” De värderar den ”ärliga feedbacken” som kommer från att spela framför människor också; Vissa formativa uppsättningar (en av dem såg att den norska popartisten Sigrid i publiken) inspirerade duon att finjustera några demonstrationer efteråt. ”Vi lärde oss så mycket,” tillägger Clara. ”Även om du inte kan se en enda persons ansikte, känner du dig obekväm om något inte fungerar,” säger Anders.
”Med allt vi skriver försöker vi alltid driva det och vara obekväma” – Anders Bach
Medan de alltid hoppades att deras låtar skulle få kontakt med människor, kändes något tydligt annorlunda när de började uppträda som Punchbag. ”Vi ser alltid till att vi har så mycket kul som möjligt på scenen,” säger Anders. ”Det kanske inte är allas kopp te, men var som helst vi spelar, det handlar om att hitta människorna i publiken som får det.”
För alla som ännu inte har upplevt en punchbag -spelning, förbered dig på att bli svettig. ”Jag skriker på människor tills de hoppar i slutet,” säger Clara och beskriver deras energiska prestanda som ”riktigt tung och förhoppningsvis glad. Vi vill att människor ska känna sig kunna skratta och gråta samtidigt. Det kan vara ilska i katarsis, men att vara sanningsenlig och brutalt ärlig om saker är viktigt.” Anders fortsätter: ”Det är som om vi säger till publiken” Det här rummet är din känslomässiga stansväska ” – det är en plats där människor kan få saker ur sina system”.
Allt detta kommer till en koka i deras knivskarpa debut-EP ’I’m Not Your Punchbag’, vars texter Satirise Social Media besatthet (’Pretty Youth’) och slå tillbaka mot giftiga relationer (’Du brukade vara så sexig’). ”Det är en mycket snabb kraschkurs i punchbag, ingen ordspel avsedd,” skrattar Clara och tillägger att fyra-spåraren bara är en smak av vad som kommer att komma. ”Vi har massor av musik, vi överkoka,” retar Anders. Tillägger Clara: ”Vi vill hålla människor på tårna.”
Punchbag’s ’I’m Not Your Punchbag’ är ute 2 maj via stum
