Timing, som de säger, är allt. Och efter att ha anlänt nästan 10 år sedan de först bildades i Brighton, och mer än fyra sedan deras debut-EP ”Til The Stream Runs Dry’ 2022 tippade dem för spännande grubby, undergroundframgångar, har jazzpunkbandet Opus Kink tagit vägen till sitt debutalbum i en glaciär takt.
Anledningarna till ’The Sweet Goodbye’s långa dräktighet är standardproblem för ett relativt litet band: ett klassiskt matematiskt problem med för många dagsjobb plus inte tillräckligt med tid eller pengar. Men det musikaliska landskapet saktar ner för inget band, och den alternativa värld som Opus Kink återvänder till är en markant annorlunda än den där de skar tänderna.
Tillbaka i den tidigare delen av decenniet, Zona Musical tippade dem för hemstadens ära vid 2022 års The Great Escape, och kallade dem ett ”fallent kollektiv med en känsla för teatern” i en scen som droppade av dem. Från konstpunksensibiliteterna i Deadletter till den busiga andan hos andra Brightonians KEG, var det kvardröjande inflytandet från Fat White Family fortfarande starkt och rockband som spelade blåsinstrument hade ännu inte nått toppen på Brixton Windmill-baserad mättnad. Fyra år senare, och Opus Kink har skenbart höjt nivån genom att rekrytera tungviktsproducenten Craig Silvey (Sam Fender, Florence + The Machine) bakom skrivbordet, men ’The Sweet Goodbye’ kan inte låta bli att vara i ett svettigt festivaltält för ett halvt decennium sedan.
Nu som då finns det fortfarande mycket om sextetten att gilla. Den oroliga andan från The Birthday Party härskar på ’The Sweet Goodbye’s titellåt; en jazz-punk-country dödsskrammel riktad till “söta Tallulah”. På ”The Head Tree” rekryterar de The New Eves för en besvärjelse till Alice Molland, Englands sista fördömda häxa, medan ”I Have To Shine My Sunday Shoes” flyttar från dirgey början till disco-färgade rytmer och skräll gängsång.
Under hela tiden är frontmannen Angus Rogers närvaro den underbelly predikanten, som snurrar gotiska berättelser om huvuden ”spänner som en gammal plåttrumma” på det formskiftande ”Korsfäst!” eller deklamerar hans ”sinne som en gråtande cysta” på ”I’m A Pretty Showboy”. Musikaliskt klippte gruppen en Warmduscher-liknande siluett av smutsiga nattliga melodier infunderade med en smygande dansbarhet född för skymningen.
’The Sweet Goodbye’ är debuten som Opus Kink borde ha gjort, men problemet med att komma upp bland en scen är att scenen rör sig snabbt och det som en gång lät fräscht snabbt kan bli gamla nyheter. Ge det lite mer tid och ’The Sweet Goodbye’ kanske kommer till sin rätt, bort från skuggan av vad som nyligen hände. Just nu låter dock ’The Sweet Goodbye’ lite för mycket som att Opus Kink regummerar sin egen gamla mark.
Detaljer
- Skivbolag: SO-inspelningar
- Releasedatum: 31 juli 2026
