”Jag föddes för att uppträda, det är ett kall”Vows Jarvis Cocker på Pulps comeback singel och första nya material på 12 år, ’Spike Island’. Men snart reducerar han sin ställning som en av de mest ikoniska frontmännen under de senaste 30 åren, igenkännande av bara silhuett, till helt enkelt”ropar och pekar”. Det är den rena glambravado som förankras av en snurr axel av Sheffield -ödmjukhet som alltid skiljer bandet.
Det och kanten av att ha varit lite runt. Bandet var redan ett decennium in i sin karriär och cocker i trettiotalet, när fjärde albumet ’His N’ Hers ’fångade dem en sniff av framgång. Strax efter fick ’Olika klass’ dem en plats vid toppbordet för sommaren i Britpop 1995 och förseglade sin plats som ikoner för brittisk musik.
Här är vi tre decennier senare med ’More’, Pulps första album på 24 år och det första sedan basisten Steve Mackey död. ”Jag åldras inte – nej, jag mognar bara”Cocker hävdar på den struttande ’Grown Ups’, reser sjuk från sitt raketfartyg från ungdom till nu, efter att ha flyttat från Camden till Hackney och”stressar om rynkor istället för akne”Men ställ in på”en sista blamhet av ära”. Från ett andetag Sprechgesang -ögonblick till den klassikern”Är du suuure?”, Det är medvetet oh-so-pulp, men bara med några resor runt solen under bältet.
Indie Disco byts ut för en mer hälsosam söndagseftermiddags romantik på Scott Walker-inbeltad ”Farmers Market”, medan den slinkiga och kinky ”My Sex” ser Cocker klassiska androgy libido med det cringe-fria förtroendet för en älskare som verkligen lär känna sig själva: ”Jag har inte en agenda, jag har inte ens fått ett kön”.
https://www.youtube.com/watch?v=-27a1ugjx8u
Och det skulle inte vara en ren massa-skiva om det inte var en vägg-till-vägg wonky-pop masterclass. ’Spike Island’ skulle ha varit en topp i deras Glasto ’95-uppsättning, ’Måste ha kärlek’ är jazzhändernas syskon av ’Feelingcalledlove’, ’Tina’ lyser med den köksgrandens längtan på en burt-bacharach-romp, och ’Slow Jam’ är en krossig sex-funk-GEM som skulle passa in i indie-noir av ’detta är det härliga’. Du hittar inte ett torrt öga för ”bakgrundsljud” med sin svängande ”glansdagar” encore -momentkänsla, och inte heller för albumets höjdpunkt ”Hymn of the North” med sin ode till Steel City och aldrig glömmer var du kommer ifrån. ”Mer”, det är det verkligen.
Dränkta i syntor och strängar och med hjälp av producenten James Fords skicklighet för att få musiken att känna sig levande och allestädes, ’More’ är allt du vill att ett massa -album ska vara rikare av någon upplevd upplevelse. Precis som Blur gjorde med ’The Ballad of Darren’ och Suede har lyckats på sin obefläckade körning av album efter återföreningen, har Pulp behållit sin ursprungliga ande och stil i ett uttalande om medelåldern utan att känna sig mindre vitala. När Cocker Pines på den filmiska närmare ”en solnedgång” slutar alla saker, så gör bara det mesta av tiden du har. Det är konstigt vackert, nu är de alla fullvuxna.
Information
- Skivbolag: Grov handel
- Utgivningsdatum: 6 juni 2025
