Royel Otis har gått från styrka till styrka de senaste åren. De har låst in slots på festivaler som Glastonbury, vann en legion fans med deras 2024 -debutalbum, Graced NmeS Locketoch gått viral för deras täckning av Sophie Ellis-Bextors ”Murder on the Dance Floor”. Som alla har cementerat Sydney -duon som de att se upp för och hjälpt till att inspirera deras andra rekord, ’Hickey’, en sonisk utforskning av ung vuxen ålder.
Sensommaren känns som den perfekta tiden för skivan att anlända: låtarna sammanfaller med bandets soltänkta estetik och i hela spårlistan lutar gitarristen Royel Madden och sångaren Otis Pavlovic stolt in i vad de gör bäst. Woozy gitarrlinjer är ute i full kraft, accentuerad av skimrande syntor och spännande trummönster, medan Pavlovics disiga sång lägger till finishen, vilket gör varje spår direkt igenkännande.
Det blir snart klart att duon var angelägen om att skära ner fettet också den här gången. Efter en mer minimalistisk låtskrivningsmetod sitter varje spår bekvämt under fyra minuters märket och fokuserar på några starka element, snarare än ett överflöd av olika sektioner. Genom att undvika tvetydiga, invecklade lyriker och bara fokusera på vad de gör bäst med instrumentalerna skapar bandet några charmiga melodier som dröjer.
https://www.youtube.com/watch?v=fiekxjhgsbsbs
Solblöt singel ”bil”, rytmisk ”säger något” och på lämpligt sätt heter ”Good Times” demonstrerar detta bäst. Detta är Royel Otis som sätter sig i ett ljud som otvetydigt är deras och kan fånga en dulcet -bild av de höga och lågheter som följer med ung vuxen ålder och hjärtskador, utan de onödiga klockorna och visselpiporna.
Även om det finns en mognad i att strippa saker tillbaka, riskerar det också att spela det säkert när många är redo att se dem ta saker till nästa nivå. Vissa spår, som den instrumentella ”Who’s Your Boyfriend”, visar djupa låtförmågor och en kant mot nya horisonter, men andra verkar dra sig tillbaka till en mer generisk, förutsägbar väg. ’Moody’ känns skadad av delande texter som ”Min tjej är en tik när hon är humörig”och tippar på spetsen av att vara oinspirerad. Detsamma kan sägas om den fängslande men glömska ’Dancing With My Self’ och albumet närmare ’Jazz Burger’, som bara verkar tjäna som ett sätt att avrunda LP, utan att ha någon verklig kaliber.
Det finns inget fel att ”Hickey” är Royel Otis på deras mest självförsäkrade. Deras tid att spela live under de senaste två åren har gjort det möjligt för dem att hitta receptet för att bygga back-to-back sommarsånger, garanterat att få en må bra vibe till alla tillfällen. Och även om det finns en beundransvärd kvalitet att fokusera enbart på deras största styrkor och att föra deras avslappnade Aussie-charm i framkant, kan vi inte låta bli att ifrågasätta om något mer hunger för att pressa gränserna skulle ge en större känsla av djup till ett annars tillfredsställande album.
Information
- Skivbolag: Ourness/Capitol Records
- Utgivningsdatum: 22 augusti 2025
