Vår första pensel med det tredje studioalbumet av det evigt kommande popgeniet Slayyyter är en blixtrande checklista med hedonistiska överdrifter: ”Pengar, droger, kedjor på mitt bröst, de där årgångsgrillarna från Celine / Diamond, champagneflaskor, jag blöder.” hon sjunger på singeln ”Beat Up Chanel$”. Det är ett sinnestillstånd för den snabblevande, trubbiga, självdestruktiva berättaren. ”Jag vill ha en cigarett” skriker hon till sist, innan banan slingrar in i en praktfull sammandrabbning av dunkande electrohouse, pepprat med skruvade syntar och allt. Det här är ’Wor$t Girl In America’, ta henne eller lämna henne.
Genom att kartlägga ett kameleonskifte från den bullriga proto-popstjärnan i hennes självbetitlade debut, till den kvava 80-talsnoiren av ’Starfucker’, återvänder Slayyyter till sadeln på album tre med sin upplevelse av den kusliga världen av sena noughties indie-sleaze (som hon kärleksfullt kallar ”iPod-musik”). Här ägnar hon sig åt klichéer från det amerikanska livet som skildras på skärmen av hennes favoritauteurs, från drogat trash (Spunnen) till berövade missanpassade (Gummo) och till och med mordiska showgirls (Snabbare Pussy Cat, Kill Kill!). Inspiration från den sistnämnda manifesteras i de skrämmande ljuden från ”Cannibalism”, en nyvågsbop ledd av en lustig, kurrande refräng som böljar mellan screamo-pop och bravader från en tragisk hjältinna på skärmen.
I hjärtat av projektets explosiva och fullkomligt deliriösa ljud ligger ”Crank”, ett smaskigt, skrikande technospår med rysningar av industriella rip-vrål som innehåller några av årets bästa lyriska erbjudanden. Linjer som ”Hon plockar upp sen knullar vi, jag blir så glad av att Tequila” och ”Han vill knulla Slayyyter, Richard, vi borde länka senare” (den senare följt av ett tappert Matthew McConnaughey-intryck) spelar till sångarens historiskt fräcka penna, och går på gränsen mellan projektets lekfulla, ilska anda.
Dessa ljudexperiment fortsätter i flirt med dark wave (’Gas Station’), blinkande synthpop (’Unknown Loverz’) och till och med religiös predikan (’Prayer’). Men det viktigaste för allt detta är en ton av klubbledd frälsning, ingenstans mer än på albumpremiären ’Dance…’, som kartlägger ett slinky nytt territorium för artisten när hon kantar sig på branten av come-up med doser av sura Korg-baslinjer och långsamt brinnande elektrokrockar. Slayyyter skapar ett liknande lapptäcke av influenser även i albumets självregisserade musikvideor, och festar visuellt i fyrverkerier, rodeo, flimrande stadsbilder, övergivna bakgårdar och en resa till Prada Marfa, som om hon surfade genom sitt eget Tumblr-flöde.
Albumet avslutas med en ode till den makalösa Brittany Murphy, stjärnan i Jonas Akurlands tidigare nämnda Spunnensom sångaren har citerat som en viktig referens för projektet. Synonymt med girlhood när den är som mest utmanande och ilsk, kunde Murphy inte vara ett mer passande ämne som arketyp för albumets sista tjej. När vi fnissar genom kaoset från de senaste 13 låtarna när psykedelisk drömpop fyller i luckorna, kan vi inte låta bli att ge efter för den filmiska toppen av ”Wor$t Girl In America”, som berör oss på det sätt som alla bra filmer gör.
Detaljer
- Skivbolag: Loma Vista Recordings
- Releasedatum: 17 oktober 2025
