Cardigans-legenden Nina Persson har pratat med Zona Musical om bandets återkomst till London, samtidigt som de ser tillbaka på att överleva 90-talets toppar och dalar och funderar på nytt material i ljuset av en ny generation fans.
De svenska indieveteranerna kommer att uppträda på Hammersmith Eventim Apollo på lördag (27 juni), vilket markerar deras show i Storbritannien 2026 och första i landet sedan 2018. Detta kommer att vara en speciell tidig dörrshow med utegångsförbud kl. 21, så fansen kan fortfarande se Englands VM-match mot Panama.
Chattar med Zona Musical från on the road i Barcelona berättade frontkvinnan Persson för oss om hur mycket bandet hade njutit av sin turné 2026 hittills med mindre press och mer av ett festligt humör.
”Det har varit riktigt trevligt, sa hon. ”Vi har spelat upp till 10 shower per år de senaste 14 eller 15 åren. Det är egentligen ingen stor eller speciell anledning. En sak kan vara att vi absolut märker vågen av uppmärksamhet för 90-talet, så vi får fler förfrågningar just nu. Det brukar inte vara så länge, så vi spelar gärna medan det fungerar!”
Bandet bildades 1992 och debuterade med 1994 års ”Emmerdale”. Singeln ”Lovefool” fungerade som ett stort internationellt genombrott 1996, och nådde nummer två i Storbritannien och dominerade USA-sändningen efter att ha inkluderats i Baz Luhrmanns klassiker Romeo + Julia. Ytterligare hits följde med de massiva ’My Favorite Game’, ’Erase/Rewind’ och ’Hanging Around’ från den genreslående klassikern ’Gran Turismo’ från 1998, men de tog ett uppehåll efter släppet av deras sjätte studioalbum ’Super Extra Gravity’ 2005.
De återvände till turné 2012, om än utan gitarristen Peter Svensson som har funnit enorma framgångar som producent och låtskrivare bakom enorma singlar av sådana som The Weeknd, One Direction, Ariana Grande, Carly Rae Jepsen, Troye Sivan, Ellie Goulding och många fler.
Medan de senaste åren har sett ett enormt uppsving i 90-talsnostalgin, har The Cardigans tillbringat det senaste decenniet med att träffa en ny generation fans långt innan Pulp och Oasis återförenades.
”Jag ser det på våra utställningar nu,” berättade Persson Zona Musical. ”Det finns barnen i generationen som var med oss förr i tiden, men också många barn som upptäcker det på egen hand. Förutom att jag var artist, arbetade jag som lärare i ett par år på ett musikkonservatorium i Köpenhamn, plus att jag har en 15-årig son som är besatt av musik och han spelar bara allt vi älskade på 90-talet och det var fantastiskt från 90-talet och allt det där. ”
Vid sidan av ”magnituden och sitt eget liv” av den eviga virala singeln ’Lovefool’ och bandets lopp av bangers, satte Persson också sin fortsatta relevans till arten av bandets produktion.
”Vi använde många retroinstrument och produktion med syntar, mässing och stråkar. Vi var inte riktigt det traditionella gitarrdrivna förstärkta 90-talsbandet”, sa hon. ”Känslomässigt och sentimentalt hör vi hemma på 90-talet, men det är inte så att man kan lyssna på det och säga att det låter som då. Vi kunde ha varit det från vilken tid som helst.”
När han återvände till den eran för setlistan, erkände Persson att han övervunnit ett ”riktigt svårt” förhållande med sitt tidiga material.
”Jag kände att jag ville överge de här låtarna ganska snabbt,” sa hon. ”De var så unga på många sätt, men jag skulle inte kalla dem det längre. Jag var väldigt ung när vi gjorde många av de här låtarna så jag kände att jag behövde gå vidare. Jag kände att jag behövde springa, jag ville växa upp och bli mörkare. Jag var trött och kände att jag inte kunde leva upp till min image. Jag tillbringade lång tid och tänkte på att jag aldrig skulle spela så mycket med de här låtarna. Det är inte så viktigt för mig att identifiera mig med dessa låtar Med tiden har jag kommit att känna att alla dessa epoker finns i mig och att det inte finns någon riktig hierarki.
Hon fortsatte: ”Jag är också ödmjuk inför det faktum att vi är helt här på nostalgiska grunder. Folk tycker fortfarande att vi är ett bra band och vi kan stå ut, men det är inte så att vi har gjort något nytt material på länge. Det är bra att spela den här gamla musiken och det är bra att det inte är som något jag skulle ha skrivit idag. Det är inte lika seriöst den här gången.”
Inte nog med det, utan Persson en ny pliktkänsla att lufta sina hits, tillsammans med en stolthet och ett nöje att föra dem till en ny publik.
”På många sätt önskar jag att jag hade känt mig mer så här när jag var väldigt ung,” sa hon. ”Den här musiken måste göras, vi har gjort den och jag älskar den. Om den hamnar på samma spellistor som Olivia Rodrigo, Billie Eilish och Sabrina Carpenter, då är jag så stolt över att vara där. Det här är fantastiska artister och det är ett bra ställe att vara på.”
I april delades The Cardigans på scenen i Mexiko med andra 90-talsikoner, still going strong, Garbage, Alanis Morissette och Natalie Imbruglia – en line-up som Shirley Manson hyllade som ”en räkning av stark feminin energi tillsammans i en tid då vi alla känner det eskalerande hatet riktat mot kvinnor i stort”. Att prata med Zona Musical Redan 2024 öppnade Manson upp sig om att bli driven ”galen” av den ”själsförstörande” effekten av att få känna att det inte fanns tillräckligt med utrymme för henne som kvinna i rock på 90-talet.
”Jag delar upplevelsen som Shirley pratar om”, sa Persson. ”Jag kände henne inte då, vi träffades och umgicks nyligen i Mexiko vilket var härligt att äntligen lära känna varandra. Det är så illa, eftersom vi delade exakt samma upplevelse men vi kunde ha haft varandra då. Jag skulle aldrig ha gissat att hon upplevde det. Vi var som öar då. Vi blev utpekade och vi drogs också mot varandra.
”Vi var kvinnor i ett band av män, vilket gav en känsla av att vara väldigt ”jag är med bandet, jag är med pojkarna”. Det strålade från den tiden.”
Tillfrågad om att komma igenom det och se förändringar på andra sidan, svarade Persson: ”Det är vad det är. 90-talet var mycket. Det hade absolut det kvinnohatet, men det hade också en massa härliga saker. Jag känner nu att det läker i efterhand. Saker och ting är väldigt annorlunda nu, och det är fantastiskt. Det har växt på mig hur olika de här sakerna var då, desto mer har de här terapeutiska sakerna förändrats för mig. nyfiken på 90-talet och har de mest specifika frågorna om saker och ting.
”På vissa sätt dyrkar de det, men också när jag berättar historier säger de: ”Herregud, det är galet, hur kunde de låta det hända?” Jag mår bra. Tiden läker på alla sätt. Det är bara riktigt roligt att återbesöka detta med alla unga människor. Jag känner att de tar upp allt det fantastiska med 90-talet, som bara är en varm plats att vara på. Det är väldigt coolt.”
Finns det något hon personligen skulle ha gjort annorlunda?
”Jag tror inte så mycket på ånger om jag ska vara ärlig”, svarade Persson, ”men det här är något jag tror att man kan fråga till vem som helst i min ålder och de skulle säga: ”Jag önskar att jag hade njutit mer av det. Jag önskar att jag inte hade blivit så arg. Jag önskar att jag inte övertänkte saker så mycket”.
”Jag vet att jag inte är ensam om det. Det är verkligen att ångra eftersom tiden är begränsad. Jag ser det med mitt barn och hans vänner, det finns inget du kan göra åt det – det gör bara ont att vara ung. Du kan inte ändra på det. Du gör det bara för att du måste.”
Bandet är inte främmande för en Black Sabbath- eller Ozzy Osbourne-cover, efter att ha lagt sin unika snurr på ”Iron Man”, ”Sabbath Bloody Sabbath” och ”Mr Crowley” – till och med fått godkännande av mannen själv. Deras uppfattning om ”Iron Man” är tillbaka i uppsättningen och har fått en ny vikt sedan ikonen gick bort förra året.
”Vi gjorde inte Black Sabbath-omslaget på länge, men när han passerade blev det lite av en hyllning till honom”, sa Persson. ”Det slutade med att jag tittade på hela ’Back To The Beginning’-festivalen från början till slut och kom tillbaka till honom. Vi träffade honom ett par gånger, så Ozzy och Black Sabbath är också en del av vårt band.”
Men kommer fansen att höra nytt material på de kommande showerna? De har tidigare uteslutit möjligheterna att återvända till studion sedan Svenssons avgång. Står det fortfarande?
”Vi pratar om hur roligt det skulle vara att göra ny musik hela tiden”, avslöjade Persson. ”Det är egentligen inte en fråga om vi skulle trivas eller inte, men vi fastnar alltid i sorteringen och diskuterar hur i helvete vi skulle göra det och hur vi skulle hitta tid. Folk har olika jobb och barn, jag har precis flyttat tillbaka till New York. Det slutar alltid med att vi sitter med huvudet i händerna, ”men hur?”
”Vi stänger inga dörrar, men vi får se om vi någonsin kommer på logistiken.”
Med Svenssons Midas touch som hitmaker nu, finns det några av hans mångmiljonsäljande singlar från det senaste decenniet eller så som de önskar att han hade sparat till The Cardigans?
”Nej, inte riktigt”, skrattade Persson. ”Det här är bara jag som pratar personligen, men jag är glad att han kunde gå någon annanstans och göra de här hitsen. Jag tycker att de är lysande och när jag hör en kan jag direkt säga att det var en Peter-låt. De här låtarna är bättre för andra artister än oss, så det är fantastiskt att han kan arbeta med dessa riktigt poppiga artister som inte är lika bandbaserade.”
Förutom att han slog sig ihop med Manic Street Preachers för deras massiva ”Your Love Alone Is Not Enough” 2007, har Persson varit väldigt upptagen den här sidan av århundradet som soloartist – senast med sitt hyllade samarbetsalbum med James Yorkston. Samtidigt som Persson erkände att hon ”ganska glad” över att Cardigans för närvarande är ganska upptagna utan att hon ”har ett ordentligt jobb”, sa Persson att hon inte hade bråttom att göra mer ny musik eller gå in i musikbranschen igen.
– Hela min karriär har saker bara hänt av en slump och det har varit fantastiskt, säger Persson. ”Just nu är jag verkligen glad att vi kan spela med The Cardigans. En del av mig är lite trött och ointresserad av att vara en del av verksamheten.
”Att spela live är fantastiskt, men att göra en skiva och komma på saker är något annat. Jag har inte tillräckligt med idéer för att motivera mig att sticka in huvudet i det just nu. Jag har sagt det förut, och så plötsligt får jag en idé.”
The Cardigans rubricerar en tidig show på Londons Eventim Apollo i Hammersmith lördagen den 27 juni. Besök här för biljetter och mer information.
